Världens finaste helg (vänner)

Åh, jag är lite smålycklig just nu. Har jobbat totalt tusen timmar denna helg och har haft det stressigt ungefär hela tiden MEN!!!!!! har ändå tagit mig tid att typ träna och umgås med människor jag tycker om.

Igår: jag gick ut efter jobbet och åt middag på Flippin’ Burgers med Elsa, Frida och Elin.

Idag: tränade med Agnes och gick och brunchade med henne + Marre på ett najs ställe på Söder som jag inte minns namnet på.

Så trots att jag knappt ens vet vad sömn är just nu kokar jag ändå av lycka och mårsåhimlabra-känslor för MINA VÄNNER ÄR SÅ FUCKING AWESOME.

Det enda som drar ner mig just nu (rejält) är Maries flytt. Orkar inte ens tänka på det för då blir jag så ledsen så därför ska jag inte göra det utan hänga med henne varje dag tills jag inte längre kan det

27 sep-14

Igår gjorde jag en JÄTTEJÄTTEBRA grej. Jag var hos en psykolog och pratade om min fobi för duvor. Alltså ÄNTLIGEN tar jag tag i detta. Vissa skrattar, de flesta förstår inte. Men det här som blivit en del av mig är så otroligt jobbigt. Det var väldigt intressant att lyssna hur allt fungerar i min hjärna, och hur jag ska behandlas. Min behandling kommer handla om att möta ångesten, och det kommer bli helt sjukt jobbigt men också värt det för jag orkar fan inte leva med detta för resten av mitt liv.

Igår jobbade jag hela dagen. Idag, imorgon och i övermorgon detsamma. Vill egentligen bara dra täcket över huvudet och sova sova sova men det tjänar en ju inga pengar på överhuvudtaget -> går icke

"ångra inget"

Jo men jag ångrar visst lite. Jag ångrar att jag inte lyssnade på magkänslan som sa att det blir nog lite trist att hänga i Sverige en hel höst, åk till Australien eller Norge och jobba!!! Seriöst. Är lite besviken över att jag valde att stanna. För är jag hemma har jag ångest för att jag måste jobba/träna ihjäl mig och typ *göra det nyttigaste av situationen* dvs inte ha kul. Jag vill ju/har bestämt mig för att börja plugga nästa höst men vill verkligen hinna LEVA innan. Inte jobba hela tiden, åka på en långresa och sen bah ja det var det nu är det dags för allvaret. 

Det känns inte rätt att börja plugga förrän jag bott och jobbat i Australien, Tyskland och USA (jag vill göra alla haha) och rest i Sydamerika. 

Läste en sån himla bra grej igår “Your 20’s are your selfish years. It’s a decade to immerse yourself in every single thing possible. Be selfish with your time, and all the aspects of you. Tinker with shit, travel, explore, love a lot, love a little, and never touch the ground” (Kyoko Escamilla). 

Jag vill inte ångra något. Jag vill göra det jag vill nu, nu. Men på grund av olika saker kommer jag inte komma iväg förrän i januari, oavsett vad. Men att bestämma sig för att jag absolut måste börja plugga i höst känns bara jättedumt egentligen. Ska hålla det öppet, precis som med allt annat.

24 sep-14

Den här dagen har varit den bästa på länge. Har tränat, umgåtts med tre saknade vänner över en middag på vår Pizza Hut (en grej vi har bah). Feffe försvinner till Australien om en vecka och Marie till Norge så det kändes liksom inte mer än rätt att ha en girls club-kväll med pizza och pepsi som en får refill på. YOU GUYS ARE BREAKING MY HEART btw, vill ha er hemma ju! Men om några månader kommer vi alla vara återförenade någonstans i Australien vilket kommer bli… ja allt som är fantastiskt och underbart och asbra.

Seriöst finns det något bättre än att hänga med ens äldsta bästa vänner som man känner utan och innan, skratta tills man får ont i magen och diskutera så himla viktiga och oviktiga grejer med? NEJ.

God natt.

24 sep-14

Försökte hålla mitt löfte som jag gav mig själv igår angående morgonträning idag med. Blev 5 minuters hopprep, smala armhävningar och sen en promenad på ca 30 minuter (med stavar hahaha). Det regnade och var kallt och ruggigt men jag är ändå glad att det blev av! När jag kom hem åt jag äggmackor framför tv:n, och nu ska jag iväg på spinning.

Vilket töntigt inlägg om träning, kanske..

ink

Är så. himla. sugen. på att tatuera mig.

Kommer självklart inte göra det. Väl? Nej. Eller? Alltså nä. Fast..

23 sep-14

Imorse vaknade jag innan väckarklockan och hann gå på spinningpasset som jag först tänkte skippa (det började sju på morgonen och man bah Zzzzzzzz). Att starta dagen med ett träningspass är verkligen det bästa nånsin, ska verkligen försöka göra det oftare. En har en sån fantastisk känsla i kroppen hela dagen. 

Förutom spinningmorgonen har jag kollat på gårdagens PH-avsnitt (SAMIR<3), gått på höstpromenad (lyssnade på Ghost Stories samtidigt som nu äntligen finns på spotify) och ätit golunch framför HIMYM (kycklingwrap med tzatziki). I eftermiddag/kväll väntar jobb vilket känns lite så där men jag kunde inte ha carpat den här dagen mer så jag kommer åka dit med ett leende på läpparna ändå

22 sep-14

Mitt liv är SÅ HIMLA TRÅKIGT OCH OINTRESSANT just nu. Jobb jobb jobb. Måste träna (tränar inte) och leva hälsosamt (lever ganska hälsosamt i och för sig). Så ikväll bah är jag lite galen och ska åka hem till Marie och kolla på PH.

Lever livet nu kan en ju säga

21 sep-14

Saker blir verkligen ALDRIG som man tänkt sig. 

För en vecka sen skulle jag börja med ett nytt träningsprogram, så bah blev jag sjuk lagom till dagen då jag tänkte starta. Nåväl, jag väntade tålmodigt veckan ut så jag skulle känna mig riktigt frisk och stark igen. Nu till helgen har jag mått mycket bättre och är knappt ens snorig längre, så då kändes det rimligt att komma igång med träningen imorgon, måndag. Vad händer då? Jo jag slår i huvudet ashårt i en dörrkant, ramlar ihop på golvet av yrsel och gråter och skriker. Det gjorde så förbaskat ont och nu har jag en bula mitt på huvudet och galen huvudvärk. Åkte dock och jobbade på kvällen i några timmar ändå, för hjärnskakning verkade det ju inte vara så jag kände att det gick. Har jag fortsatt ont i huvudet imorgon bitti blir det nog ingen träning imorgon heller. Det är ju ingen katastrof om jag skjuter upp det en dag till, men det är så irriterande när man försöker planera och få allt att gå ihop och så bah ska livet komma och ställa till med problem. 

Men tack livet för att du finns. För att du ibland är jävlig och slår mig i huvudet, men för att du för det allra mesta är alldeles bäst

Jag behöver ingen annan för att bli hel. Om jag väljer att ha en relation med dig nu så är det för att jag vill att vi går bredvid varandra. Och jag känner det så tydligt i min kropp. Jag är inte längre rädd för att vara ensam. Inte rädd alls. Jag klarar mig. Det är så jävla befriande. En sådan skillnad.

- Mia Skäringer

Hon må vara x antal år äldre än mig, så jag antar att det kanske tar ett tag att uppnå just den känslan. Men jag ska dit. Jag ska dit så snart jag bara kan.

20 sep-14

Jobbar lite för mycket just nu :( men om två veckor ligger jag på en strand i Turkiet, och om tre och en halv månad åker jag runt och upptäcker Nya Zeeland. 

Med andra ord: Ska absolut inte klaga

16 sep-14

Är fortfarande förkyld och kan inte andas pga så täbbt näsa. Blä. Känner mig dock rätt pigg i övrigt, typ skulle kunna åka och köpa thaimat i centrum

Ska fan göra det nu.

15 sep-14

Allt är på on hold just nu. Sverige, och mitt egna lilla halv obetydelsefulla fast nä-nu-ska-vi-inte-vara-sånna liv (har blivit sjuk).

Men hur mycket det än suger att vara sjuk, så suger SD och alla idioter som röstade på de ännu mer.

11 sep

Idag tog jag sovmorgon och skippade träningen, bara för att jag kan. Och gissa vad? Jag tänker göra exakt samma sak imorgon. Och kanske dagen efter det. Snart börjar en låååång period av hård träning, så för mig känns det väldigt viktigt att slappna av och göra precis vad jag känner för i några dagar.

Men något jag inte får glömma i helgen är att förtidsrösta, köpa ett hopprep och nytt torrschampoo samt laga en massa mat! Och besöka valstugorna i Sollentuna, min lillebror ville göra det med mig och jag bah SÅKLART! Vi ska också gå och dela ut MP-reklam hos våra grannar i sann valspurtsanda.

För det är vår jävla framtid.

10 sep-14

Nu känns det lite som att vi börjar övergå till höst på riktigt. Jag har ju länge känt att jag inte är redo att släppa sommaren och allt vad den inneburit för mig, men tiden går och jag börjar sakta men säkert gå in i det nya. Och höst leder till vinter som leder till Nya Zeeland, Australien och Asien dvs bara roligheter. 

På måndag startar jag mitt nya liv, samma dag som Sverige gör det. Hoppas jag.